قَالَتۡ فَذَٰلِكُنَّ ٱلَّذِي لُمۡتُنَّنِي فِيهِۖ وَلَقَدۡ رَٰوَدتُّهُۥ عَن نَّفۡسِهِۦ فَٱسۡتَعۡصَمَۖ وَلَئِن لَّمۡ يَفۡعَلۡ مَآ ءَامُرُهُۥ لَيُسۡجَنَنَّ وَلَيَكُونٗا مِّنَ ٱلصَّـٰغِرِينَ٣٢

Hon sade: "Sen! det är han, för hvars skull I hafven tadlat mig. Jag har verkligen fattat begär till honom, men han har i sin kyskhet vägrat att lyda mig. Men om han ej gör, hvad jag bjuder, skall han kastas i fängelse och varda förnedrad."

Hon svarade: »Och dock var det för dennes skull, som I tadladen mig. Jag ville förföra honom, men han var hållfast; men gör han ej vad jag befaller honom, skall han sannerligen fängslas och komma bland de eländiga.«

[Då] sade hon: "Här ser ni nu den för vars skull ni har förtalat mig. Ja, jag försökte förföra honom, men han motstod frestelsen. Men om han nu inte gör vad jag befaller honom skall han minsann kastas i fängelse och han skall få dela de föraktades och förödmjukades lott!"

Hon sade: likväl är det denne för hvilken J lastaden mig. Visserligen har jag haft lust till hans person, men han har varit återhållsam. Dock om han icke gör hvad jag befaller honom, skall han i sanning blifva kastad i fängelse, och skall varda ibland de föraktade.