فَلَمَّا ذَهَبُواْ بِهِۦ وَأَجۡمَعُوٓاْ أَن يَجۡعَلُوهُ فِي غَيَٰبَتِ ٱلۡجُبِّۚ وَأَوۡحَيۡنَآ إِلَيۡهِ لَتُنَبِّئَنَّهُم بِأَمۡرِهِمۡ هَٰذَا وَهُمۡ لَا يَشۡعُرُونَ١٥

Sedan de bortfört honom, kommo de öfverens att kasta honom i den djupa brunnen. Vi gåfvo honom denna uppenbarelse: "du skall en gång berätta för dem, hvad de nu hafva gjort, utan att de veta att det är du."

När de fört honom bort och kommit överens att kasta honom i brunnens djup, gåvo vi honom denna uppenbarelse: »Du skall sannerligen tala om för dem vad de gjort, när de ingenting ana.«

Så gick de då ut med honom och de fattade gemensamt beslutet att kasta honom i brunnen. - [Då] ingav Vi honom denna tanke: "[En dag] kommer du att berätta för dem om denna ogärning utan att de vet [vem du är]."

Och då de voro bortgångne med honom, öfverenskommo de om att sätta honom i botten på en brunn. Och vi uppenbarade oss åt honom, sägande: sannerligen skall du förtälja dem denna deras gerning, och de skola ej förstå.