لَقَدۡ كَانَ فِي قَصَصِهِمۡ عِبۡرَةٞ لِّأُوْلِي ٱلۡأَلۡبَٰبِۗ مَا كَانَ حَدِيثٗا يُفۡتَرَىٰ وَلَٰكِن تَصۡدِيقَ ٱلَّذِي بَيۡنَ يَدَيۡهِ وَتَفۡصِيلَ كُلِّ شَيۡءٖ وَهُدٗى وَرَحۡمَةٗ لِّقَوۡمٖ يُؤۡمِنُونَ١١١

Det finnes i berättelserna om de utrotade folken ett varnande exempel för de förnuftige. Denna uppenbarelse är icke en diktad saga, utan en bekräftelse på det, som förut har uppenbarats, en förklaring på all ting, en ledning och ett nådebevis för troende menniskor.

Så finnes nu i deras historia ett exempel för sådana, som äga förstånd. Detta är ingen uppdiktad saga, utan en bekräftelse på vad som förut varit, en förklaring på allting, en vägledning och ett barmhärtighetsbevis för människor, som tro.

I berättelserna om dessa profeter ligger förvisso lärdomar för människor som har förstånd. [Det] är här inte fråga om uppdiktade händelser - nej, [detta är en uppenbarad Skrift] som bekräftar vad som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser], framställer allt i fasta och klara [vändningar] och [ger] dem som vill tro vägledning och nåd.

Sannerligen är uti deras historier ett varnande exempel för dem som äro begåfvade med förstånd. Icke är den en saga som blifvit uppdiktad; men en bekräftelse på hvad som fanns före den, och en tydlig förklaring på allting, och en vägledning och barmhertighet åt menniskor som tro.