Sura 112: Den rena bekännelsen

Säg: "Han är Gud — en ende,

Säg: »Gud är en,

SÄG: "Han är Gud - En,

Säg: Gud är En;

den oberoende Guden.

Gud, den Evige;

Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror.

Gud den Evige

Han har ej födt och är ej född,

Ej har han fött, och ej är han född,

Han har inte avlat och inte blivit avlad,

Han aflar icke, och har ej blifvit aflmd;

och aldrig har det gifvits något, med Honom beslägtadt väsen."

Och ingen är hans like.«

och ingen finns som kan liknas vid Honom."

Ej beller har Han någon like £) Detta kapitel bär äfven namn efter Abu Laheb i första versen, och efter kapitlets sista ord, palmstammens tågror 501) Abu Laheb betyder Lågans fader, och var egentligen elt binamn på Mohammeds farbroder och hufvudfiende, AbdUal Auzza syftande på hans tillkommande straff, hvilket navmn han sedan bibehöll i historicn. Kommentatorerne säga, att detta kapitel uppenbarades i anledning deraf, att då pro feten vid ett tillfälle sammankallat sina slägtingar, för att arbeta på deras omvändelse, Abu Laheb, efter hans tal ut ropade, må du förgås! samt upplog en sten för att kusta på bonom. Se Marracei & Sale. Förmodligen är det fråga om samma tilldragelse, som, euvligt Abu'Vfeda, står anförd uti Inledn, sid. 70 & 71, 52) Detta kapitel kallas äfven, Enhetens förklaring, woch Mohammedanerne förstå dermed bekännandet af Gud ten sam, utan tillägg, hvarken af särskilta gudar, eller af flera personer i en Gud : | 783 . + | CXIHI. KAPITLET Morgonrodnaden Ur Guds uvamn, den Mildes, den Barmhertiges