قَالَتۡ يَٰوَيۡلَتَىٰٓ ءَأَلِدُ وَأَنَا۠ عَجُوزٞ وَهَٰذَا بَعۡلِي شَيۡخًاۖ إِنَّ هَٰذَا لَشَيۡءٌ عَجِيبٞ٧٢

Hon sade: "Huru? skall jag föda, ehuru jag är en gammal gumma och denne min man en gubbe? Detta är sannerligen en underbar sak."

Då sade hon: »Ve mig! Skall jag föda barn, fastän jag är gammal? Här är min man, som också är gammal. Detta vore då sannerligen en märkvärdig sak.«

Hon sade: "Skall jag, arma kvinna, föda en son, gammal och svag som jag är och min man har uppnått hög ålder? Detta är sannerligen märkligt!"

Hon sade: ve mig! skall jag framföda barn, och jag är ålderstigen; och denne är min man som är vorden gammal? I sanning är detta en underlig sak.