فَلَمَّا رَءَآ أَيۡدِيَهُمۡ لَا تَصِلُ إِلَيۡهِ نَكِرَهُمۡ وَأَوۡجَسَ مِنۡهُمۡ خِيفَةٗۚ قَالُواْ لَا تَخَفۡ إِنَّآ أُرۡسِلۡنَآ إِلَىٰ قَوۡمِ لُوطٖ٧٠

Då han såg, att de ej utsträckte sina händer till den, blef han illa. till mods och intogs af räddhåga för dem. Men de sade: "frukta dig icke; vi äro sände till Lots folk, (att straffa dem, men icke till dig)."

Och då han såg, att deras händer icke vidrörde den, kändes han ej vid dem, utan intogs av fruktan för dem, men de sade: »Frukta ej! Vi äro förvisso utsända till Lots folk.«

Men när han såg att de inte sträckte sina händer mot födan, blev han rädd [att de hade onda avsikter]. [Men] de sade: "Var inte orolig! Vi har sänts till Lots folk."

Men då han såg att deras händer icke vidrörde den, vidkändes han dem ej, och intogs af fruktan för dem. De sade: du må ej frukta; ty vi äro sände till Lots landsmän.