وَلَآ أَقُولُ لَكُمۡ عِندِي خَزَآئِنُ ٱللَّهِ وَلَآ أَعۡلَمُ ٱلۡغَيۡبَ وَلَآ أَقُولُ إِنِّي مَلَكٞ وَلَآ أَقُولُ لِلَّذِينَ تَزۡدَرِيٓ أَعۡيُنُكُمۡ لَن يُؤۡتِيَهُمُ ٱللَّهُ خَيۡرًاۖ ٱللَّهُ أَعۡلَمُ بِمَا فِيٓ أَنفُسِهِمۡ إِنِّيٓ إِذٗا لَّمِنَ ٱلظَّـٰلِمِينَ٣١

Jag skall icke säga till Eder: "hos mig finnas Guds skatter. Jag känner icke det fördolda." Ej heller skall jag säga: "jag är sannerligen en ängel." Lika litet skall jag säga till dem, på hvilka edra ögon se på med förakt: "Gud skall ej beskära dem något godt." Gud vet bäst hvad som föregår i deras hjertan. Jag vore då en syndare."

Och jag säger icke till eder: ”Hos mig finnas Guds skatter” och icke heller: "Jag känner det fördolda'; jag säger icke heller: ”Jag är förvisso en ängel', och jag säger icke heller om dem, som äro föraktliga i edra ögon: ”Gud skall aldrig giva dem något gott. Gud känner bäst vad som dväljes i deras sinnen; då hörde jag sannerligen till de orättfärdiga.«

Jag säger inte till er att jag har Guds skatter [i min hand] och jag känner inte det som är dolt för människor. Jag säger inte heller att jag är en ängel. Inte heller säger jag om dem som ni betraktar med sådant förakt: 'Gud kommer aldrig att ge dem av [Sitt] goda'." Gud vet bäst vad de bär inom sig. [Hade jag yttrat något sådant] skulle jag sannerligen höra till de orättfärdiga."

Och jag säger ej till eder: Guds skatter äro hos mig; ej heller: jag känner det som är förborgadt; ej heller jag säger: sannerligen är jag en engel: ej heller säger jag om dem som, i edra ögon, äro föraktlige: Gud skall ej gifva dem något godt — Gud känner bäst hvad som är i deras själar — ty då vore jag visserligen ibland de orättfärdige.