فَلَوۡلَا كَانَ مِنَ ٱلۡقُرُونِ مِن قَبۡلِكُمۡ أُوْلُواْ بَقِيَّةٖ يَنۡهَوۡنَ عَنِ ٱلۡفَسَادِ فِي ٱلۡأَرۡضِ إِلَّا قَلِيلٗا مِّمَّنۡ أَنجَيۡنَا مِنۡهُمۡۗ وَٱتَّبَعَ ٱلَّذِينَ ظَلَمُواْ مَآ أُتۡرِفُواْ فِيهِ وَكَانُواْ مُجۡرِمِينَ١١٦

Fans det då icke före Eder slägten, rika på dygder, de der försökte, att förhindra brott på jorden. Men få voro de ibland dem, som vi frälste af menniskorna. Syndarne åter framhärdade i sina lustar och blefvo orättfärdige.

Och varför voro de förträffliga människor, som förbjödo anstiftande av ofärd på jorden, bland alla släkten före eder blott några få av dem vi frälste? Och de, som gjorde orätt, fortsatte det yppiga liv de förde; ja, de voro syndare.

DET ÄR olyckligt [för människorna] att det bland de släkten [som Vi lät gå under] före er tid, inte fanns fler kloka och sansade människor, som [försökte] hejda oordningen och sedefördärvet på jorden! Dessa var bara ett fåtal bland dem Vi räddade, medan de orättfärdiga hängav sig åt ett förvekligande liv av nöjen och njutningar och sjönk [allt djupare] ned i synd.

Och det var ju icke ibland slägterna före eder mer än få af dem vi frälsade, som hade vishet, hvilka förbjödo förderfvet på jorden. Men de som handlade orättfärdigt, följde de njutningar hvari de voro insöfde, och blefvo förbrytare.