Vände Han ej deras list i förderf, 8) Ordet förekommer i 1:sta versen. Detta kapitel åsyftar det hos araberne rygtbara, så kallade, elefantkriget. Samma ar Mohammed föddes, inträffade, att en vice konunze i lyckliga Arabien, vid namn Abrahah, för att hämnas cn af Koreischerne honom tillfogad skymf, tågade att förstöra Meckas tempel. Han red vid detta tillfälle på en elefant, kallad Mahmud, och tåget fick sitt namn deraf, eller der före att flera sådana djur funnos i hären. Då Abrahah nalkades Mecka kunde hans elefant ej förmås att vidare gå framåt, och under det ryttaren och djuret härom kämpade, kom en svärm fåglar från hafskusten, hvar och en af tem förande trenne stenar, en i hvardera klon och en i näbben, hvilka de nedkastade på Abrahahs krigare med en sådan styrka, att stenen genomträngde hjelm och karl och utk om cecnom bakdelen. Härefter kom en flod, som bortsköljde de döda kropparne och månge af dem som ej blifvit dräpte; de öfrige flydde tillbaka, men förgingos på vägen, utom Abrabah, som ensam hemkom, men kort derefter dog af förruttnelse. Så lyder i korthet legenden. Det största un derverket låg väl dock i Korcischernes mannamod, hvilka anfördes af profetens farfader Abd'al Motalleb. Att någon verkligt ovanlig händelse legat till grund för denna sägen, är troligt; i annat fall lärer cj profeten vågat omnämna den i sin Koran, då mången med bonom samtidig kunuat på ett afgörande sätt tillrättavisa honom. Hos ett vid skepligt och lättroget folk är ej svårt att af naturliga till dragelser tillskapa underverk. Ej längere tillbaka än 1825 utgafs I Frankrike tryckta religiösa afbandlingar, om un derbara kors, som det året visat sig på himmelen, och va vit bevittnade af hela menigheter! För elefantkriget, se Gagniers företal till Moham. Hist. af Abu'l feda; Ia Bibl ee Kn 719