فَمَآ ءَامَنَ لِمُوسَىٰٓ إِلَّا ذُرِّيَّةٞ مِّن قَوۡمِهِۦ عَلَىٰ خَوۡفٖ مِّن فِرۡعَوۡنَ وَمَلَإِيْهِمۡ أَن يَفۡتِنَهُمۡۚ وَإِنَّ فِرۡعَوۡنَ لَعَالٖ فِي ٱلۡأَرۡضِ وَإِنَّهُۥ لَمِنَ ٱلۡمُسۡرِفِينَ٨٣

På Moses trodde endast en stam af hans folk, de andre fruktade, att Farao och hans förnäme skulle pina dem. Farao var i sanning väldig uti landet och öfverdådig.

Men på Mose trodde blott en del av hans folk, därför att de fruktade för Farao och hans stormän, att han nämligen skulle förfölja dem, och Farao var sannerligen en hög herre på jorden; ja, han hörde till de hänsynslösa.

Av rädsla för förföljelser från Faraos och stormännens sida förklarade sig bara ett fåtal bland Moses folk tro på honom. Farao utövade förvisso stor makt på jorden och hans övermod kände inga gränser.

Men icke mer än en led af hans folk satte tro till Mose, af fruktan för Pharao och hans förnämste, att de skulle förtrycka dem; ty Pharao var hög på jorden; och sannerligen var han ibland de öfverdådige.