إِنَّمَا مَثَلُ ٱلۡحَيَوٰةِ ٱلدُّنۡيَا كَمَآءٍ أَنزَلۡنَٰهُ مِنَ ٱلسَّمَآءِ فَٱخۡتَلَطَ بِهِۦ نَبَاتُ ٱلۡأَرۡضِ مِمَّا يَأۡكُلُ ٱلنَّاسُ وَٱلۡأَنۡعَٰمُ حَتَّىٰٓ إِذَآ أَخَذَتِ ٱلۡأَرۡضُ زُخۡرُفَهَا وَٱزَّيَّنَتۡ وَظَنَّ أَهۡلُهَآ أَنَّهُمۡ قَٰدِرُونَ عَلَيۡهَآ أَتَىٰهَآ أَمۡرُنَا لَيۡلًا أَوۡ نَهَارٗا فَجَعَلۡنَٰهَا حَصِيدٗا كَأَن لَّمۡ تَغۡنَ بِٱلۡأَمۡسِۚ كَذَٰلِكَ نُفَصِّلُ ٱلۡأٓيَٰتِ لِقَوۡمٖ يَتَفَكَّرُونَ٢٤

Sannerligen, detta lifvet kan liknas vid det vatten, som vi nedsända ifrån himmelen, hvilket blandar sig med jordens växter, hvaraf menniskor och djur hafva sin föda. Men när jorden påtagit sig sin präktiga skrud och prydt sig, och dess bebyggare tro sig vara herrar deröfver, så kommer vår hemsökelse öfver dem natt eller dag, och vi förvandla all denna härlighet som vore den afskördad, likasom den i går ej funnits till. Sålunda förtydliga vi uppenbarelserna för menniskor, som tänka efter.

Det förhåller sig med det jordiska livet alldeles som med vatten, som vi nedsänt från himmelen, så att jordens växtlighet, varav människorna och boskapen äta, genomtränges därav, tills jorden ikläder sig sin skrud och smyckas därmed och hennes invånare tro, att de hava makt över henne, och vårt ord kommer en natt eller dag, och så göra vi henne lik ett avmejat fält, liksom om hon ej frodats dagen förut; så låta vi tecknen växla för människor, som tänka efter.

Livet i denna värld kan liknas vid regn som Vi låter falla från skyn och som sugs upp av jordens växtlighet; en del av detta blir till föda för människor och boskap. När jorden sedan har nått sin fulla blomstring och är grann att skåda, och dess bebyggare tror att de har tagit herraväldet över den, nås den av Vår befallning om natten eller mitt på ljusa dagen, och så lägger Vi [fälten] öde som avmejade stubbåkrar, som om gårdagens [mognande skördar] hade varit [en synvilla]. Så framställer Vi [Våra] budskap fast och klart för människor som tänker.

Det verldsliga lifvet liknar blott vatten, hvilket vi nedsända från himmelen och hvarmed blanda sig jordens plantor, hvaraf menniskor och kreatur nära sig; tills, då jorden påtager sin skrud och smyckar sig, och hennes invånare tro att de hafva magt öfver henne, vårt bud kommer på henne om natten eller om dagen, och vi göra henne mejad, liksom hon icke varit rik gårdagen: sålunda göra vi tecknen tydliga för menniskor som begrunda.