أَكَانَ لِلنَّاسِ عَجَبًا أَنۡ أَوۡحَيۡنَآ إِلَىٰ رَجُلٖ مِّنۡهُمۡ أَنۡ أَنذِرِ ٱلنَّاسَ وَبَشِّرِ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓاْ أَنَّ لَهُمۡ قَدَمَ صِدۡقٍ عِندَ رَبِّهِمۡۗ قَالَ ٱلۡكَٰفِرُونَ إِنَّ هَٰذَا لَسَٰحِرٞ مُّبِينٌ٢

Kunde menniskorna finna det besynnerligt, att vi gåfvo en man ibland dem denna uppenbarelse: "varna menniskorna och förkunna de troende, att de hafva rättfärdighetens företräde hos sin Herre?" De otrogne säga: "denne är en verklig taskspelare."

Förefaller det människorna underligt, att vi givit en man ur deras egen krets följande uppenbarelse: »Varna människorna och förkunna dem, som tro, det hugnesamma budskapet, att de hava ett sannfärdighetens företräde hos sin Herre!« De otrogna säga: »Detta är sannerligen en uppenbar trollkarl.«

Förvånas människorna över att Vi har gett en man ur deras [egna] led uppdraget att varna dem och att förkunna för de troende ett glatt budskap? [Budskapet] att de genom uppriktigheten i sin [tro] har [vunnit] en framskjuten plats hos sin Herre. De som förnekar sanningen säger: "Denne [man] är uppenbart en trollkarl som bländar och förhäxar [med sitt tal]."

År det ett under för menniskorna deri att vi sagt i uppenbarelse till en man ibland dem: hota menniskorna; men gläd dem som trott dermed, att förtjensten af deras sannfärdighet gäller högt hos deras Herra? De otrogne säga: detta är, I sanning, ögonskenligt hexeri.