۞وَلَوۡ يُعَجِّلُ ٱللَّهُ لِلنَّاسِ ٱلشَّرَّ ٱسۡتِعۡجَالَهُم بِٱلۡخَيۡرِ لَقُضِيَ إِلَيۡهِمۡ أَجَلُهُمۡۖ فَنَذَرُ ٱلَّذِينَ لَا يَرۡجُونَ لِقَآءَنَا فِي طُغۡيَٰنِهِمۡ يَعۡمَهُونَ١١

Om Gud tillskyndade menniskorna olyckan lika hastigt, som Han på deras bön tillskyndar dem fördelar, så skulle det hafva varit slut med dem. Men dem, som icke vänta mötet med oss, låta vi fortfarande vandra blinde i sin olydnad.

Om Gud skulle påskynda det onda för människorna så, som de bedja honom påskynda det goda, så vore deras tid ute för dem, men vi lämna dem, som icke hoppas möta oss, i deras vrånghet att vandra i blindo.

OM GUD lät människor drabbas av det onda [de förtjänar] lika snabbt som de hoppas att goda ting [skall komma dem till del], skulle deras tid helt visst vara ute. Men Vi låter dem som inte ser fram mot mötet med Oss [fortsätta] i sitt trotsiga övermod, snubblande än hit än dit i blindo.

Om Gud skulle påskynda för menniskorna det onda såsom de önska påskyndandet af det goda, vore visserligen deras tid ute för dem; men vi lemna dem som icke vänta sig vårt möte, i deras uppstudsighet att vandra förvirrade.