مَا كَانَ لِأَهۡلِ ٱلۡمَدِينَةِ وَمَنۡ حَوۡلَهُم مِّنَ ٱلۡأَعۡرَابِ أَن يَتَخَلَّفُواْ عَن رَّسُولِ ٱللَّهِ وَلَا يَرۡغَبُواْ بِأَنفُسِهِمۡ عَن نَّفۡسِهِۦۚ ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمۡ لَا يُصِيبُهُمۡ ظَمَأٞ وَلَا نَصَبٞ وَلَا مَخۡمَصَةٞ فِي سَبِيلِ ٱللَّهِ وَلَا يَطَـُٔونَ مَوۡطِئٗا يَغِيظُ ٱلۡكُفَّارَ وَلَا يَنَالُونَ مِنۡ عَدُوّٖ نَّيۡلًا إِلَّا كُتِبَ لَهُم بِهِۦ عَمَلٞ صَٰلِحٌۚ إِنَّ ٱللَّهَ لَا يُضِيعُ أَجۡرَ ٱلۡمُحۡسِنِينَ١٢٠

Icke höfdes det Medinas folk och beduinerne, som bodde omkring dem, att öfvergifva Guds apostel och mera älska sitt lif än hans. Ty hvarken törst, trötthet eller hunger kunde träffa dem på Guds väg, ej heller kunde de göra ett steg, som förbittrade fienden, och icke lida något af en fiende, utan att det skulle tillräknas dem såsom en god gerning. Gud skall visst icke beröfva dem, som väl göra, den lön, som de förtjena.

Det höves ej Medinas folk eller de beduiner, som bo omkring, att stanna kvar efter Guds apostel och icke heller att älska sig själva mer än honom, och detta därför att varken törst eller möda eller hunger plågar dem för Guds sak och de icke behöva taga ett steg, som förtörnar de otrogna, eller lida någon skada av fienden, utan att en god gärning skrives dem till godo därför; Gud låter förvisso ej deras lön, som göra väl, gå förlorad.

Människorna i Profetens stad och ökenaraberna i dess grannskap bör inte tveka att följa Guds Sändebud och de bör inte sätta sina egna intressen före hans. Allt vad de måste utstå [i kampen] för Guds sak, törst, trötthet eller hunger, och alla steg de tar som väcker förnekarnas vrede och allt vad de uppnår i kampen mot fienden, [allt] detta räknas dem till förtjänst som goda handlingar. Gud låter inte dem som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.

Det höfves ej Medinas män och dem af öcknens araber som omgifva dem, att qvarblifva efter Guds sändebud, ej heller att älska sig sjelfva framför honom: detta, emedan hvarken törst, eller möda, eller hunger, skola plåga dem för Guds sak, ej heller skola de gå ett fjät att förarga de otrogne, eller lida genom fienden någon skada, om icke derföre uppskrifves åt dem en god gerning; ty Gud skall ej låta gå förlorad deras belöning som väl göra: