Sura 114: Människorna

Säg: "jag flyr till menniskornas Herre,

Säg: »Jag söker skydd hos människornas Herre,

SÄG: "Jag söker skydd hos människornas Herre,

Säg: jag tager min tillflykt ull menniskor naas Herre,

menniskornas Konung,

Människornas Konung,

människornas Konung,

Menniskornas Konung,

menniskornas Gud,

Människornas Gud,

människornas Gud,

Menniskornas Gud,

till skydd emot dens (Satans) ondska, som hviskar ingifvelser och drager sig undan,

Mot ofärd från Viskaren, Smygaren,

mot det onda som den förrädiske frestaren

Undan det onda af frestaren, som då Gud | nänmnes flyr bort,

som hviskar ondt i menniskornas hjertan —

Som viskar i människornas hjärtan,

viskar i människornas hjärtan,

Som uppväcker elaka ingifvelser i menni skoornas bröst;

emot genierne och menniskorna.

Mot djinnerna och människorna.«

[viskar] genom [onda] osynliga väsen och [deras likar bland] människorna."

Unudan andar och meuniskor | £yy Så väl af djur som sjelfve verka, som af liflösa ting 2722) Eller, som orden äfven kunna tydas, månens onda då han förmörkas, : 50303) Här menas så kallade trollpackor, som gjorde knutar på | ett rep och bliste på dem, i det de vid hvarje knut upp repade vissa svartkonstord öfver den person de ville skada, en vidskepelse som i äldre tider ägde rum hos flera folk i —>>3>3 0000N-EEex— - ; . ; | . d